- On this page / på denna sida
- Hos Josops i Gullås
- On this page / på denna sida
- Hos Josops i Gullås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nej, det torde de inte, de tyckte, han var för matt.
Då ropte han:
— Ja, se, I viljen bara, jag skall dö.
Då skickade de bud efter klockaren. Och han
kommer dit. Men när han fick se den sjuke, så sade han:
— Gubben är rent för klen, jag låter inte åder.
Men Josop trodde, att de höllo ihop och ville se
döden på honom, så han ropte:
— Se på fan, nu vill han med att jag skall dö, för
att Vilhelm och Lovisa ska få varandra!
Då blev klockaren, förstår sig, rasande och går fram
och tappar gubben så syndigt, så han kunde inte röra
varken hand eller fot på många dar.
Men när de sade:
— Den där åderlåtningen var visst inte bra, I
bleven så matt efter den.
Då spottade gubben, så usel han var, och lyfte sig
i sängen:
— Nej, förbanningen gjorde inte den gott, det var
det bästa jag har känt. Hade jag fått den förr, så hade
jag allt varit uppe.
Dess mattare gubben blev, dess starkare osade där
kaffe i huset. Det kände Josop och han var så arg, så
han ville upp och klå både Inger och pojkarna. Men
det första han stack foten utanför täcket, så svimmade
han. Och nu huserade la de, som de ville. Nu sålde
de inte längre i smyg för halv betalning, nu sålde de
öppet, vad de ville, och togo betalt, de som andra.
Tre veckor innan Josop dog, så kom Vilhelm in till
vårt och ville låna lakekaret — som han med fick. Då
frågte han, om det var brått med att lämna igen det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
