Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser / 120 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Herregården Ransberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stinnare i krävan blev jag. Snart så gjorde jag inte
mer, än jag var rent tvungen till, och kunde jag på
något vis slippa undan, så gjorde jag inte det en gång.
Och så ovanpå allt happade jag till att bli rusande ett
par gånger och i fyllan så var jag vild och galen och
svarte sturskt och tyckte, att jag krusade ingen. Och
då gick det så, att jag fick lämna min tjänst.

Nu gick jag och drev där nere och sjåade och klämde
mig till litet, vad jag kunde. Jag var snyggt klädd och
lade mina kort väl, så jag redde mig bra till en tid.

Så en dag träffte jag en dalkulla, som var där nere
och gjorde hårsaker. Henne slog jag mig i tal med och
bjudde henne på kaffe. Och vi blevo riktigt goda vänner,
Greta och jag. Sen träfftes vi både titt och tätt, och
hur vi pratade, så kom jag att fria till henne, och hon
sade ja. Se, hon hade skrapat ihop litet pengar, och
dem narrade jag av henne varenda styver, för hon
tyckte så fasligt mycket om mig, så hon kunde inte
neka mig nånting, det sade hon själv. Men jag gick och
ljög för henne hela tiden, för jag sade, att jag var rik
och att jag rådde om en stor herregård i Halland, som
hette Ransberg. Och jag talte ständigt om, hur många
hästar och kor och får och drängar och pigor jag hade.
Och jag tryggde henne i, att jag gick här och väntade
på pengar hemifrån. När bara de kommo, då skulle
vi tvärt resa hem och ha bröllop, och allting skulle bli
så fint och rart så.

Men när jag så hade fått hennes sista styvrar, då
blev jag ända rädd för vad jag hade gjort, och ville
ge mig ifrån både Köpenhamn och Greta. Jag orkade
inte tala om, att jag bara hade narrat henne, för om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>