- On this page / på denna sida
- Herregården Ransberg
- On this page / på denna sida
- Herregården Ransberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jaså, tyckte hon och tittade på hyttan, detta är
’ärregårn Ransberg? Jag ’öll knappt på att få’rätt på’n.
Jag ’ar gått ifrån by till by och frågat mig för. — Men
var ’ar du de många ’ästarna och korna och fåren och
dina drängar och pigor?
Jag skämdes, så jag kunde inte titta på henne. Jag
ville sjunkit sju mil ner i jorden.
— Du är allt en lus’und, du! sade hon.
Då brusade det i bloden på mig. Det ordet brände
mig som ett rött järn. Illa hade jag gjort imot henne,
det visste jag ju själv — men jag tålte inte ett sådant
ord av henne. Jag tyckte rent, jag ville mörda både
henne och ungen och mig själv.
Men hon stod där trygg.
— Ja, en lus’und är du, sade hon omigen. Men jag
tyckte rent för mycket om dig, och så är du far till
barnet ’är, och därför ’är jag kommit ’it och sökt upp
dig. Ser du pappan, Lill-Johan! sade hon och räckte
barnet imot mig.
Då blev jag vek som ett vått kläde. Tårarna kommo
mig i ögonen. Jag tog barnet i mina armar och kunde
inte sluta upp med att titta på det.
— Ja, ser du ungen din, så fin ’an är! sade Greta.
Jag tyckte, ’an var rent för god te kallas oäkta, min
pojke, och därför ska vi gifta oss. Jag får väl bli god
på dig igen, men då skall du lova mig att bli en
’ederlig karl, annars går jag ifrån dig och tar pojken med
mig.
Jag kunde inte svara ett ord, men jag räckte Greta
min hand. Jag kände, att jag varit justament en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
