- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser /
125

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Herregården Ransberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lushund, men nu skulle jag bli karl. Jag ville bli så god,
så god imot både henne och barnet.

— Ja, nu lovar du det. Och skam vare dig, om du
inte ’åller’t, sade hon och kramade min hand.

— Ja, Greta, så sant jag lever, skall jag göra allt,
vad du ber mig, sade jag och jag mente det med. Var
nu inte ond på mig, för jag har varit så usel imot dig.
Men jag skämdes så förskräckligt för att behöva säga
dig, att jag hade farit med lögn, så jag kunde inte
annat än rymma min väg. Jag trodde aldrig, att du
skulle kunna förlåta mig.

— Nu talar vi aldrig om det mer, utan nu är vi
bättre vänner, än vi nånsin varit. Nu ska vi slita och
knoga, var med sitt, så skall det nog bli bra, mente hon.

Vi satte oss där i backen. Jag hade den lille i knät
och pysslade med honom. Och Greta, hon fick tala om,
hur hon hade haft det, sen jag for ifrån henne.

Det riktigt värkte i mitt bröst, när hon talte om,
hur innerligt bekymrad hon hade varit för min skull.
Först trodde hon, att jag hade kommit om det på något
vis, för aldrig kunde hon tänka, att jag ville bedra
henne — jag, som var den ende karl, hon hade fäst
sig vid — inte var det möjligt att tro mig om falskhet.
Men när så ingen olycka spordes till, då började hon
allt misstänka det värsta. Fast i det längsta försökte
hon la ändå trösta sig med, att jag snart skulle komma
och hämta henne eller också skriva efter henne. Men
det skedde inte något av parterna. Då blev hon både
arg och grisk. Hon arbetade dag och natt och hon
sprang ur hus och i hus och skaffade sig arbete. Och
ändå unnade hon sig knappt födan. Se, hon tänkte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/2/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free