- On this page / på denna sida
- Herregården Ransberg
- On this page / på denna sida
- Herregården Ransberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Mat har jag ingen att ge er på högtidsaftonen,
sade hon. Det är inte sådana tider, så här komma Guds
gåvor flygande in i stugan.
Jag teg som en mur, för det vinner en alltid mest
med. Men Greta, hon rände handen ner i sin
lommetaska och tog fram pengapungen.
— Hå, det ska fäll bli mat både nu och efter ’älgen,
mente hon. Ta I slantarna, mor, och köp! I känner
folket bättre än jag.
Därmed flydde hon mor tre silverriksdalrar och lät
henne se, att hon hade flera.
Då blev mor ända som en mornmjölk så mild.
— Jag tror, du är likare sonakona, än jag tänkte,
sade hon och tog imot pengarna.
Och så gick hon ut i gårdarna och köpte både bröd
och sovel, så vi levde kräseliga både midsommardagen
och flera dar efter.
Snart så visste de i hela bygden, att där hade
kommit en dalkulla till vårt, som hade ett barn med mig och
som tänkte bli min kvinna. Fruntimmerna ynkade la
det arma kräket, som hade låtit narra sig av en sådan
rackare som jag. Men karlarna svuro ve och
förbannelse, för jag låg och drog in en främmande kona och
fyllde socknen med tiggareungar.
Allt gick ändå sin gilla gång. Greta hade sitt
prästbevis klart, så vi blevo gifta — det var intet prut med
det.
Greta gick nu på herregårdarna och gjorde
finarbeten, för hon var så obegripligt händig till allting. Och
snart fingo la också de rika morerna i socknen lust till
att låta göra sig grannlåtssaker. Greta krusade ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
