- On this page / på denna sida
- Herregården Ransberg
- On this page / på denna sida
- Herregården Ransberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid Jonstorps herregård stod en gammal stuga, som
skulle rivas, och den kunde vi få köpa för tjugufem
riksdaler. Det var ett riktigt rövarepris, men det var
för Gretas skull. Herrskapet tyckte det var synd om
henne, att hon skulle behöva bo i en jordhytta, och hon
tyckte själv med, att det började bli ledsamt, för hon
kunde aldrig hålla så snyggt hon ville på det usla
mullgolvet. Och så för resten så hade hon ju alltifrån
början tänkt på, att vi snart skulle få oss ett riktigt hus. Vi
lågo hela den natten och räknade över och funderade,
hur vi skulle kunna ställa det så vi fingo stugan. Men
se, det var inte nog med att köpa själva stugan, där hon
stod. Sen skulle vi ha timret hemkört och vi skulle
bygga och framför allt voro vi tvungna till att ha oss
en skaplig jordlapp att bygga på. Bäst var det, förstår
sig, om vi kunde få oss ett torp, men det är inte så
lätt överkommet, för herremännen vilja inte ha några
torpare, och bönderna ä så svåra att komma överens
med — de få aldrig nog för en dålig torva, om hon
också ligger till ingen nytta för dem själva. Ja, vi
räknade och vi funderade hit och dit, men till slut så blevo
vi då sams om, att på söndagseftermiddagen skulle vi
gå till bonden, som rådde om Ransberg, och be att få
ett par tunnland av utmarken, som låg nedanför berget.
Och gamle Ransgårds Johannes, bonden här, han var
mycket medgörligare, än vad vi nånsin hade väntat.
Han mente det, att han ville gärna hjälpa fram folk,
som själva ville fram, men lathundar och uslingar kunde
han inte lida. — Jaja, jag förstod gott, vad han mente.
— Visst fingo vi la ta oss på att göra flera dagsverken,
än vad jordbiten kunde tåla vid. Men så var också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
