- On this page / på denna sida
- När Smör-Lars var död
- On this page / på denna sida
- När Smör-Lars var död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Och ta mig den onde, han nånsin ville stå fadder
till något av våra barn, fast Johanna Petternilla var i
håll med honom gång på gång. Han var la rädd för,
att han skulle behöva ge en liten fadderpeng, sade
Rackare-Nils.
— Ja, det fick la vara, tyckte Skorva-Kristian. Men
det ledsammaste var, att han aldrig, så svåger han var,
ville hälsa på sina fattige släktingar.
— Å, han var la rädd för, att vi skulle fägna honom,
och han nändes, förstår sig, inte ge oss så gott igen,
mente Rackare-Nils.
— Tpi, tpi! spottade lyngåsagubben. Jag gitter inte
höra på sådant tal. Att I inte han någon skam i er —
ligga här och skälla på Larsa döda mull! Lars var
rättvis, han lurade aldrig någon människa på fyra styver.
Vad han I för trång till att skälla på honom? Var han
kan ske skyldig er något?
— Var han inte bror till våra kvinnor? tyckte
Rackare-Nils.
— Jo, det var han, sade Skorva-Kristian.
— Ja, det rådde la han inte för. Tigen I bara! mente
Krister i Lyngås och steg upp.
— Det var räligt, vad du tar i, Krister! tyckte
Rackare-Nils. Det låter ända, som om han hade gjort dig
faseligt mycket gott, efter du försvarar honom så grant.
Du har la aldrig fått låna pengar av honom — för då
sitta de bra löst. Kom du ihåg det.
— Å, du vet inte, hur löst de sitta, det är la fler,
som ska ärva än du, mente Krister och gick sin väg.
— Ha, ha! Du menar Petter. Han skall, förstår sig,
ha din Elin. Ha, ha, ha! grinade Rackare-Nils efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
