- On this page / på denna sida
- När Smör-Lars var död
- On this page / på denna sida
- När Smör-Lars var död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och Johanna Petternilla och Neta Karolina, de voro
så arga så:
— Tvi den onde, för en sådan bror! Det var då väl
ändå, att vi aldrig ha satt nån tid på honom. En
girigbuk var han, så länge han levde, men han är mycket
uslare efter sin död. Inte tänka på sina egna köttsliga
syskon, utan ge åt oskylda. Tvi den onde, en kan
riktigt spy åt det! tyckte Johanna Petternilla.
— Det är Kristers skull, skrek Neta Karolina. Det
är det. Tvi den lede, att vilja ligga över en gammal
sjuk människa och ha honom till att göra orätt på
sotsängen. I han stulit vårt arv!
— Tänk på vad du säger! manade fjärdingsmannen.
— Det ger jag den onde, sade Neta Karolina.
Kommen, ungar, så ge vi oss härifrån detta usla hålet. Ha
de behållit allt det andra, så kunna de få behålla de usla
matbitarna, som ä igen av kalaset med!
Så bar det av i en flygande fart med hela stassen.
Och de skällde och smällde och slogo i dörrarna och
höllo ett sådant väsen, så en kunde tro, att det var på
världens yttersta tid.
Men längst borta i en vrå stodo Petter och Elin. De
höllo varandra i hand. Och deras ögon voro våta, det
var glädjetårar, som runno.
— Trodde jag inte detta! sade Elin.
— Ja, sade Petter, Gud löne farbror!
Fjärdingsmannen hade nu tagit upp värdepapperen
ur läddikan och räknat över hur stort arvet skulle bli.
— Det var inte litet pengar! tyckte han. Bara
papperen visa på åttatusen riksdaler.
Då stego Petter och Elin fram, och Petter sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
