- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser /
155

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Tromp och Krans

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

där då änteligen en, som happade till att hitta ett slag,
och då blev där, må tro, ett gapande och ett levande.
Hela raddan, sjul’åtta stycken på slaget, och där var
ett sådant kiv och ett sådant puffande, så de ramlade
ända på varandra. Så först bort ett stycke med ett
ryseligt alló och så omigen på bakslag. På det viset gick
det om och om igen, upp och ner och ner och upp. Jag
grinade, så jag hållde ända på att sätta mig. Det var
justament nånting att lära! Men Tromp, han blev rent
vild, han gnällde och ryckte i snoden och stod på två
och hoppade och levde och ville änteligen vara med.
En kan la veta, vad han skulle tycka — gå i band så
här nu! — han som illskrek, bara han såg, att en tog
efter bössan, och som for av som ett blixter, det första
han kom ut i marken — jag såg en då aldrig vid benen
tidare, än när han kom fram med haren. — Men jag
tänkte: "Tåla dig, tåla dig, min here! Din tid
kommer la."

Ja, så till slut så blevo la herrskapshundarna keda av
det därna valsandet fram och tillbaka och nu så gingo
de vid benen på jägarna och läto rumporna hänga och
tåstade och räckte ut tungorna långt ur gapet, fast de
inte hade varit med längre stund.

Då så tänkte jag: "Nu ska I, herran i min talg, få
se på en annan dans", tänkte jag, men jag sade
ingenting, utan bara strök bindslet av Tromp.

Det stod av, så en såg bara likasom en grå strimma,
bortöver där trampen hade gått förut, och på mindre
tid, än vad en behöver för att räkna till tjugu, så skrek
han till. Hela hundahögen brasade av efter med ett
räligt väsen.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/2/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free