- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser /
165

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Tromp och Krans

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gå ijämte och så skrämde jag upp orrarna själv och jag
borstade ner många på det viset och åkerhöns med.

Och tro mig — fast det var herrskapshundablod i
honom, så var han ändå så rasande på varenda
herrskapsklädd människa, för det hade jag lärt en. Ja, om
de så hade velat bju honom en sockerbit, så hade han
vist tänderna imot dem ändå — imot både herrar och
proselyter. Men han kunde vänslas med den trasigaste
tiggare, ja, om det så hade varit den värste kältring,
för det hade jag med lärt en.

Ja, jäden i den hunden! — Det var allt knalt för oss
ibland, så vi hade inte justament så mycket varken till
oss själva eller till honom. Men han redade sig gott.
Han var god till att ge sig ut i bygden om nätterna och
grava sig in i husen och äta sig så stinn i svinahoarna
och i kattehoarna i fähusen, så han orkte knappt hem
igen. Och Gud hjälpe den käring, som glömde att stänga
köksdörren väl, när Krans var ute och snodde sig. Jag
minns bara Anne Lena i Persgård. Haha! Hon hade
lagt ett jästabörs bra stycke nötakött i vatten för att
dra ut sältan — det var till pingsten, det skulle fram.
Men så happade hon till att låta köksdörren stå öppen,
medan hon var ute på vedkasten efter litet ris. Och
tror du inte, Krans passte på och var inne och
nappade till sig steken, och så satte han av utav jägarn
neråt markerna. Anne Lena hojade och skrek och sprang
efter, så hon hållde rent på att mista andan. Och
köttstycket var stort och tungt, så Krans hade inte så lätt
vid att komma undan. När de då kommo ner i
Jordbäradalen, så var Anne Lena så nära honom, s’att hon
skulle justament till att hugga tag i den stora vida

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/2/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free