Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser / 166 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Tromp och Krans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rumpan. Men då släppte Krans köttstycket och viste Anne
Lena tänderna och grinade så lett, så hon tackad sin
himmelske pappa, för hon bara fick vända om hem igen
med hela ben och hela kjortlar.

Och se, det allra bästa var, att han kom
hemdragandes med många goda bitar. Sådant kalla herrarna för
apotera. Och det gjorde han med det därna stora
köttstycket med, så vi smäckte oss med gott salt nötakött
både pingstadarna och flere dar efteråt. Men så lagade
jag allt med, så han fick så gott igen, det förstår sig;
för var gång jag var borta och flådde en häst, så hade
jag alltid Krans med mig och lät honom äta av
hästaskrovet, så länge han nånsin orkte, och sen så tog jag
de bästa bitarna med mig hem till honom. Då skall jag
säga, han smäckte sig. Han var så stinn i många dar,
så han bara låg där och blåste.

Ja, jäden i den Kransen! Jag trängde då inte till att
vara rädd för varken djur eller djävlar, så länge jag
hade honom. Jag kunde vara hur full som helst — inte
var där en kotte, som trodde sig på mig, bara Krans
var med.

En gång så gjorde jag det, jag ankade på — jag
sålde hunden. Men det förstår sig, det skedde också i
hastigheten. Det var så, att jag var inne i stan dan före
julafton och skulle köpa litet färsker fisk hem till
julafisk. Så hade jag, förstår sig, tatt mig några supar. Och
så kom jag till att stå en stund inne i Wennerstens bod
och jag hade Krans med mig. Och då som alltid, när
jag hade fått mig litet i näbbet, så skräppte jag allt
litet med Krans. Och jag gav mig då den onde på, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>