- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser /
168

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Tromp och Krans

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom genast. Men jag trodde rent, att hunden blev
galen, när jag gick och han inte fick följa med. Han
skrek och han hylade, så det kunde höras över halve
stan, så lång han än är. Det gjorde allt likasom ont i
bröstet att höra’t. Men vad jäden — han var ju i goda
händer, det gick ingen nöd på en.

Nu så köpte jag rejält hem till julen, det förstår
sig. Fem skålpund av vart slaget och sirap och risgryn
och vetemjöl och snus och kardus och kritpipor och en
hel kanna brännevin och pepparnötter och lergökar till
ungarna, för de skulle bli nöjda med handeln, de med
— för se, de tyckte allt så räliga mycket om Krans,
så inte var det rikligt roligt att komma hem utan honom.

Men det ville inte bli någon riktig julafton därhemma
i stugan — för Krans var borta. Ungarna åto sig la
mätta av den gode maten och pepparnötterna och blåste
sig trötta på lergökarna, men så började de tala om
Krans och då togo de till lipen, för han inte kom och
fick med av det goda de hade. Johanna Petternilla sade
ingenting, hon hade la bättre vett, men när hon
skrapade fiskabenen och jordpäreskinnen av bordet då om
kvällen, så tittade hon snett bortåt hoen i fyrvrån, där
Krans brukte få sin mat, och suckade. Jag låddes inte
om så mycket, som att det hade funnits någon Krans
till, fast jag nekar visst inte för, att jag tänkte på
uslingen hela tiden — hur han, nu kan ske stod där i ett
uthus och knappt fick sig ett fat mjölk och bröd, medan
vi suto härhemma i varma stugan och smäckte oss på
hans bekostnad. Och tänk, vad han skulle längta sen!
Tobaken smakte ända beskt i kritpipan, fast det var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/2/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free