- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser /
171

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Tromp och Krans

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ja, det var det. Men bodbetjänten, han fick aldrig
se ett hår av Krans mer. För det gav jag mig då jäden
på, att hända vad hända ville, inte skulle hunden med
min vilje, komma ifrån mig en gång till, annat än som
lik. På tredjedagen så skickade jag Johanna Petternilla
in till stan med de tjugu riksdalerna, som jag hade igen
av syndapengarna. Och hon fick tala om alltihop, hur
det hade gått till då om natten, och så grät hon la med
en pasma, för se, det ha kvinnfolken inte just så svårt
vid, och så bad hon bodbetjänten så väl, att han skulle
ta igen desse pengarna, hon hade med sig, och få de
andre sen, eftersom vi kunde förtjäna litet — när
bären blevo mogna, tyckte hon, för både hon själv och
ungarna voro inte dumma i bäramarken. Ja, han tyckte
la inte mycket om detta härna, så han inte gjorde, för
han ville gärna haft hunden att jaga med, när han var
ledig om söndarna och kan ske hade han tänkt att
förtjäna på honom med — fast det tror jag inte mycket
på, för nog jägarn fick han själv betala’n rejält alltid.
— Men se, de femton riksdalerna, dem fick han allt
vänta på och väntar la än, om han är så dum, vill säga;
för bärapengarna hade mor allt andra hål för, och vad
jag har kunnat flå och klå ihop har jag nog vetat, var
jag har skolat göra av, utan till att häva’t i Falkenbergs
bodbetjänter.

Ja, Krans följde många liv till döden sen med. Men
så till slut så blev han gammal och skrabbig, han som
vi alla ska bli. Först så började han att höra dåligt
och snart så hörde han knappt, hur högt vi än ropte på
honom. Så tog han till att vilja äta sig med och han
hade en sådan, klåda, så han kunde sitta långa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/2/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free