- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser /
187

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Halta Stina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och hon hörde till och med i smyg, att de talte illa om
henne, nu sen hon hade sutit på fästningen. Då grät
hon. Det hade hon inte förtjänt. Hon hade tänkt mer
på deras nöje än på sitt eget och ingenting hade hon
tjänt på dem. Det kunde la var och en se — fattig och
eländig och utskämd, som hon satt där. Så skaffade hon
sig ett par hönor och en katt, för hon ändå skulle ha
någon att måna om. Men hon, som, hade haft det så
bra förut — nu hade hon knappt så pass, så hon- kunde
föda dessa tre små liven. Och grannarna, som hon hade
varit så spandersam imot, så länge som hon hade
nånting, de skällde som bandhundar, för hönekräken togo
några fattiga korn i deras åkrar. Men de fingo skälla
— Stina hade inte hjärta till att göra sig av med sina
små pyttor. Katten tuggade hon bröd till, när hon åt,
och sovlet tog han sig själv, för där var alltid så fullt
med gråsparvar i de store stickelbärsbuskarna i lyckan,
och så var han då rent omöjelig till att hoppa fatt
hungerborrar, när de svärmade ute på Kröplinge hage. Och
det hade Stina så roligt av att se på, ja, hon grinade
åt den katten, så tårarna runno lika stora och klara som
nånsin förut.

Så fram på efterhösten kom en av Halta Stinas
läsekamrater, Bussa-Lena, hem ifrån Dannemark, sjuk och
usel och med ett litet barn vid bröstet. Hon hade tjänt
där inne i hela fem år. Men så kom olyckan Över henne.
Hon blev narrad av en dansk. Och när hon så hade
fått sitt barn, så blev hon körder ur landet rent som
en missdådare. Det enda hon nu hade för fem års
trogen tjänst och ärligt arbete, det var det stackars lilla
ungakräket, som låg i trasor och skrek vid hennes bröst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/2/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free