- On this page / på denna sida
- Halta Stina
- On this page / på denna sida
- Halta Stina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag tog imot brevet och läste det högt och jag minns
än i dag vart ord där stod, för där stod:
"Helsingborg den 6 november.
Kära mor, må alltid väl! Det är min största önskan.
I fån inte bli rädder, men jag tör inte vänta längre
med att skriva, att jag är så sjuk så. Jag har fått en
sjukdom, som jag tror aldrig, jag blir fri för här i livet,
och doktorn säger så med. Men här är ingen, som kan
bli klok på min sjukdom. Den består i min hals, der
är likasom ett stycke satt i halsen. Jag tror, der är
kommet något i luftrännan eller der är någon sena
avbröten, jag vet inte eljes, vad det kan vara; men det
rent täpper igen, så jag kan inte dra andan. Blin inte
rädder, snälla mor, men ben till Gud för mig, att vi
få träffas än en gång i detta livet. Tack snälla mor,
för I alltid han vatt så god imot mig! Ack, om jag
ändå ficke se er än en gång i detta livet! Nu orkar
jag inte mer.
Lisebet Andersdotter."
— Herregud! Stackars dägan! sade mor i Larsgård.
Då brast Halta Stina i gråt. Hon hävde sig på
sidobänken där och skrek högt. — Men så sprang hon upp
med en gång.
— Jag går ditner genast! — Ack, om jag bara —
ack, ack, om jag bara komme fram, medan hon levde!
snyftade hon.
Vi försökte trösta henne, men det var omöjeligt. Hon
fick ingen baring, innan hon kom i väg. Hon gav sig
knappt tid till att ta på sig helgdagskläderna en gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
