- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser /
193

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Halta Stina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Så gick hon. Men må tro, det var en lång väg till
Hälsingborg, till visse för en halt människa. Och inga
vägapengar hade hon, men hon behövde inga heller, inte
tänkte hon varken på mat eller husvära, innan hon rent
höll på att stupa utav mattighet, eller natten föll på, så
att hon inte kunde se att ta sig fram. Då gick hon in
på närmaste ställe, och hon träffte på barmhärtiga
människor, som gåvo henne både mat och drick och litet
halm att ligga på. Men hon kunde inte länge hålla sig
stilla. Innan det bräckte för dagen, så var hon ute på
vägen igen. Och så höll hon på dag efter dag och först
på femte dagen kom hon änteligen fram till
Hälsingborg.

Då var det mest slut med Halta Stina. När hon långt
om länge hade frågat sig fram till det stället, där Lisebet
tjänte, så orkte hon knappt tala. Strupen rent snyrptes
ihop på henne, när hon skulle fråga, hur det var med
hennes Lisebet, hon ända kände på sig, att hon kom
för sent. Och så snart frun då sade, att Lisebet var
död kvällen förut, då föll Halta Stina ner som en död.

Det gick åt en lång stund, innan de kunde väcka
henne till livet igen. Då yrade hon. Hon ropte jämt
på Lisebet. Hon skulle tvunget träffa Lisebet. De gömde
Lisebet för henne. De ljögo bara — hennes Lisebet var
inte död. Lisebet var den raraste däga, som fanns, hon
kunde inte dö!

De måtte föra henne till lasarettet. Och där låg hon
och yrade och ropade på sin Lisebet i flera dagar. Till
slut så fick hon sin sans igen. Då föll hon rent bort i
intet, för då fick hon klart för sig, att hon inte hade
något Lisebet mer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/2/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free