- On this page / på denna sida
- Halta Stina
- On this page / på denna sida
- Halta Stina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kristoffer. Han tyckte, att han hade nog av sitt eget
folk, inte ville han ha en galen människa i sitt hus, den
skulle socknen ta hand om.
Ja, då så ställdes där till auktion på Halta Stina.
Och då var Rackare-Nils den ende, som trodde sig till
att ta emot henne. Han skulle ha hundra riksdaler om
året, för han hyste henne.
Men nu blev där en syn, när rackaren kom med häst
och vagn och skulle hämta Halta Stina.
— Nu skall du följa med mig! sade Nils.
Då stirrade hon först på honom.
— Jaså, du skall flå mig, sade hon sen. Ja, stick mig
då genast! Jag vill gärna dö. Stick! Stick! ropte hon
och rev sönder lintyget, så att bara bröstet syntes.
— Nej, jag har visst ingen, lust varken till att flå
dig eller sticka dig, tyckte rackaren. Men nu så skall
du flytta hem till mitt.
— Flytta! säger du. Skall jag flytta hem till ditt!
ropte hon och knöt nävarna imot honom. Nej du, jag
flyttar aldrig. Kom ihåg det! Stugan är min, och på
denne fläcken skall jag dö, justament här, för här stod
Lisebets vagga. Jag flyttar aldrig! skrek hon, så högt
hon orkte.
— Prata inte! Du skall! sade Rackare-Nils och ville
hugga tag i henne.
Då skullen I sett på Halta Stina. Hon for på honom
ända som en vildkatt och rev honom i ansiktet med
sina nägler, så bloden rann i långa ränder. Sen så
kastade hon sig på golvet och sprattlade och illskrek.
— Här skall jag dö! Här skall jag dö! Lisebet hjälp
mig! skrek hon om och om igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
