Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser / 199 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Gamla Grålla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att de se ut, som de göra? Eller du minns la inte,
hurudant här var, först vi kommo hit? Bara stenbråte och
elände. Och hon kräket var bara fölet, hon orkte ju
knappt att rubba ärjekroken det första året, du satte’n
i jorden här, utan både du och jag fingo hjälpa till.

Johannes blåste duktiga tag på kaffet, som han hade
slagit upp på tefatet — blåste omigen och tog sig så ett
par rejäla slurkar, innan han svarade.

— Ja, tyckte han så, jag har la aldrig nekt till, att
hon har fått slita. Men det få la alla, vet jag, både folk
och kreatur, om de vilja leva. Har inte jag fått slita,
jag med? Vem har slitit värst, om jag får fråga,
märren, eller jag? Titta på stenrören ute i lyckan och
gärdsgårdarna! Dem har la inte märren lagt upp, eller vad?

— Ja, men så är det la heller ingen, som tänker lämna
dig i skojarehänder och låta dig fara illa på gamla dar.
När du blir nöjd av att slita, så vill du allt ha ditt goda
undantag och sitta i din varme, lugne kammare och må
gott till din död, mente Johanna Marja.

— Kan ske vi skulle ge märren undantag med,
Johanna Marja? sade Johannes och grinade gott åt sina
egna ord.

— Uh! tyckte Johanna Marja. Du vrider då till det,
så en kan ända skämmas. — Men så mycket är det, så
du vet, att du får inte sälja märren.

— Jo, det får jag visst, mente Johannes och satte
kaffekoppen ifrån sig på bordet. Och femti riksdaler
skall jag ha för na, har jag ju sagt.

Därmed så steg han upp, drog ner hättan i pannan
och gick åt dörren till.

— Vad skall du med de femti riksdalerna? — Vänta!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>