- On this page / på denna sida
- Gamla Grålla
- On this page / på denna sida
- Gamla Grålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, det tänker jag visst, sade Johannes och
smågrinade. Vad skulle jag eljest göra med na?
— Lägga na på tuvan, vet jag, sade Neta. Så gick
hon fram och klappade honom. Käre pappa, säljen henne
inte, utan tan död på henne här! bad hon så väl.
— Nej, nej, låt bli mig, däga! tyckte Johannes och
ville dra sig undan. Stolleri! Vet du inte, att det jag
har sagt, det har jag sagt. — Jag tycker, du skulle vara
glad åt med, att jag försöker skrapa ihop litet till dig
och inte låter nånting förfaras.
— Ja, det är jag la visst. Men jag vill aldrig tänka
på, att Gamla Grålla skall behöva döja ont på gamla
dar. — Tvi far, tan. I Gamla Grålla till marknaden,
så går jag inte med dit, sade Neta och tittade honom
stint i ögonen.
— Gör dig inte galen, däga, och bli ifrån marknaden,
tyckte Johannes och gick ett steg imot henne. Ska inte
Johan Petter och du — — —, viskade han.
— Det bryr jag mig inte om, när I tanken sälja
Gamla Grålla, tyckte Neta och gick ifrån honom och
ut i köket.
— Jag tror de ä rent ifrån vettet, kvinnfolken, sade
Johannes och var nästan förargad. Hö, hö!
Så gick han ut och tänkte leta upp herarna. Dem
kunde en då alltid tala förstånd med, för det var
karlar. Men kvinnfolken! — — Hö — när en vill väl!
muttrade han för sig själv.
Sen han bara fått tag i herarna där ute i hagen, så
kom han genast i sin goda luna igen. Det var alltid
hans största fröjd att få gå omkring och visa på och tala
om alla de ordningar och förbättringar han gjort på sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
