- On this page / på denna sida
- Gamla Grålla
- On this page / på denna sida
- Gamla Grålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en ny. Han ville gärna vara äraktig, Kristian, bara han
hade nånting att vara äraktig med.
Sen de så hade fått i sig denna flaskan med, så
ville Skorva-Kristian gå sin väg, men Johannes var nu
så glad och god på Kristian, så han ville rent inte släppa
honom.
— Du kan gärna följa med ner på Päars gård och
titta på märren, Kristian, sade han.
— Ja bevars, tyckte Skorva-Kristian, jag sinkar mig
ingenting ifrån.
Där nere i Päars port stod Gamla Grålla och halvsov.
Huvudet hängde och underläppen hängde och rumpan
hängde så slak som på en gammal ko.
— Håh! Upp med hakan, Grålla! Håh! ropte
Johannes och gav henne en stöt i sidan med armbågen —
han led inte att se henne sådan i dag.
Grålla lyfte på huvudet och drog till sig bakskankarna.
Så vred hon på halsen och tittade stort på Johannes,
liksom ville hon fråga: "Vad skall det nu bli av då?"
Johannes strök henne ett tag på landen och vände
sig så till Kristian.
— Ja, nog tycker jag, att jag borde ha femti för na
alltid.
— Ja, visst hundan! Gör bara, som jag säger! mente
Skorva-Kristian.
— Gack efter en flaska då till Päars, så få vi se!
tyckte Johannes och gav Kristian en tredaler — han var
så nyfiken, så han kunde inte tåla sig längre.
Kristian var strax tillbaka. Så ledde de märren in i
hagen bakom Päars ladugård. Där höll Johannes upp
käftarna på henne och Skorva-Kristian fick hälla i henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
