- On this page / på denna sida
- Gamla Grålla
- On this page / på denna sida
- Gamla Grålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
husarhäst. Och Johannes fick hålla sig i manen för att inte
ramla av. Se, han var justament ingen van hästakarl, för
han brukte aldrig rida oftare, än när han skulle ha
märren antingen till smeden att bli skodd eller till
Kröplinge färja att bli svängd. Då red han, förstår sig, eljes
i vardagslag brukte han helst leda henne. Och om
sanningen änteligen skall fram, så var det la inte så värst
hälsosamt heller att rida på henne, för hon var vass i
ryggen som en såg.
När Johannes kommit undan marknadsfolket och ner
emot Sjönevads bro över Lillaå, så ptroade han på
Gamla Grålla. Nu ville han rida sakta, för det var rent
inte gott att rida fort.
— Så, så, Gamla Grålla! Jag har gjort orätt imot
dig, som har velat sälja dig. Men du skall slippa att
bli såld, du Grålla. Jaha, du Grålla! Du skall få komma
hem igen till fölet och mor och Neta. Jaha, det skall
du, Grålla. Du skall få ligga på tuvan därhemma, du
Grålla. Jaha, du Grålla!
Han var just kommen på bron. Så skulle han tvunget
klappa märren på halsen.
— Jaha, du Grålla! Du skall få ligga — —.
Men som han lutade sig framåt, så happade han till
att spänna henne i ljumsken med den ene stövelklacken.
Gamla Grålla hade aldrig tålt, att en pekte åt ljumskarne
en gång, och än mindre tålde hon detta, till visse nu,
när hon hade fått porter.
— Oih! skrek hon och slog ändan i vädret, så
gammal hon var.
Detta hade Johannes aldrig beräknat. Han for som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
