Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser / 225 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Gamla Grålla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

salmebok och svampedosa och ett riktigt grant lövaspänne
— det var nånting, det, till att börja med. Och Neta
gav Johan Petter ett halsakläde och ett silkevästatyg.
Och roligare marknad än denne hade aldrig desse sex
människorna haft.

Tiden gick, som hon alltid gör. Och på Korpåsen
voro de nöjda och glada. Bröllopet skulle stå till julen,
och de hade allt börjat att rusta så smått, fast det bara
var i början på november månad. Allting hade också
varit riktigt patent, som han sade, klockemakaren, bara
Gamla Grålla hade stått sig lika bra nu som förr. Men
hon ville rent inte trivas efter den där marknadsäckan.
Det var ända, som hon hade gett sig den onde på, att
hon inte skulle vara till någon glädje mer. Johannes
gav henne två nävar mjöl i stället för en på hackelset,
men lika led och skrabbig var hon ändå, och ibland
gjorde hon sig så rar, så hon ville inte äta bare havren.
Johannes hade den sluge i Törnås där gång på gång
för att titta till henne, och den ene riksdalern efter den
andre gick till apoteksplotter och annan smörja. Men
varken läsning eller flugekrut eller riktigt hästapulver
ville göra någon verkan. Hon blev allt sämre och sämre.
Och till slut fick Johannes ligga ute på forlogen om
nätterna och vaka över henne. Så en morgon, när
Johannes vaknade, efter en liten lur, och skulle titta till
henne, så låg hon där och sträckte huvud och fötter
ifrån sig och var död.

— Herre Jösses, varför kunde jag inte haft vett till
att lägga na på tuvan då i höstas och behållit Lilla
Grålla, tyckte han. He, he, he! Varför skall en vara
dum!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>