- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser /
234

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Mesak

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pojkastackaren — han kunde då vara en fyra, fem år — han
hade tagit en liten brödbit olovandes på bordet där, som
han låg och sugade på borta i en vrå. Det fick rackaren
se och då slog han ungen så obarmhärtigt, så de sågo
knappt livsgnista i honom på en lång stund. Och en
kan la begripa, hurudant barnet skulle bli vid en sådan
hantering, det blev så virrigt och maktlöst som ett
rävabitet lamm.

När så Mesak blev så pass stor, så han kunde gå ur
stuga och i sluga, så fick han gå på socknen. Och de
hade honom en eller ett par dagar på vart ställe, alltefter
hemmanets storlek. Då fick han det la något bättre, för
han slapp åtminstone stryk i oträngda mål. Eljes var
det la inte mycket att hurra för nu heller — de slängde
till honom på ställena, vad andra skrädde. Och ständigt
fick han veta, att han bara var andra till tunga.

Så blev det på tiden, att han skulle gå och läsa för
prästen. Men inte kunde Mesak läsa! Det var la ingen,
som hade brytt sig om att hålla honom till sådant —
vi hade, må tro, inga skolor på den tiden — så Mesak
fick inte gå till prästen en gång. Men så blevo då
församlingsborna tillhållna, att laga, så han fick lära sig
läsa, för det var okristeligt, att låta honom gå så där
som en turk och en hedning. Då gick han hos den gamle
båtsmannen Modig en tid. Det var karl, som brukte
kunna lära folk att både stava och lägga ihop, för ville
orden inte fastna på annat vis, så kunde han allt rappa
dit dem med sin gamle ekepryl. Men på Mesak blev
båtsmannen bet. Visst trumfade han la i honom något
Guds ord, men det blev ändå ingen välsignelse med det.
för det var stört omöjeligt att lära honom så pass, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/2/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free