- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser /
248

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Lars på Skogsmaden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nå, när jag nu hade lugnat mig något, så gick jag
då tillbaka till fjället och på vägen borgade jag mig
ett par tolvter bräder hos kyrkevärden i Halla, som jag
fick låta köra över ett halvt mil genom skogen bort till
Skogsmaden. Sen stod det inte länge på, innan jag hade
stugan färdig. Jag klädde knutarna och tätade väggarna
med mossa, lade nytt torvtak och murade upp en ny
skorsten, passade in nya golvbräder, där de gamla var
trasiga, och satte in nya fönster — så att allting var
riktigt hyggligt att se på.

Så flyttade vi in i vårt nya hem och var lyckliga,
för en känner sig allt så lycklig den första tiden, en får
rå sig själv. Annars måtte vi nog slita strängt, ja, mycket
strängare än nånsin medan vi tjänte. Anna Stina
arbetade hemma på torpjorden som den värste karl var dag.
Hon hackade och brände och hon grävde planteland
invid husen och satte plantor och hade sig på alla vis.
Men jag måtte gå mina fyra dagar i veckan hos
Björnen, och han visste nog att ta ut av en fattig stackare,
vad han skulle ha, han slet oss torpare långt in på
kvällen. Och jag fick allt ibland ta arbete hos Björnen på
de fria dagarna också mot en liten dagspenning, för vi
skulle ju tvunget ha något att leva av där borta i vårt
fjäll. Varpå jag inte så mycket fick lägga hand vid
torpet själv. Men, som lycka var, min granne, Johannes
på Kasen, han hjälpte mig med vårkörslorna, för han
hade två körtämjda kor. — Och vi var vid gott mod,
vi satte vårt hopp till hösten, när grödan blev mogen,
för vi hade satt rätt bra med havre och så hade vi en
stor potäteåker.

Men havren orkade inte långt i den utsugna, sura

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/2/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free