- On this page / på denna sida
- Lars på Skogsmaden
- On this page / på denna sida
- Lars på Skogsmaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tid Litet hade vi att leva av. Och Björnen hade intet
förbarmande, han krävde ut sina dagsverken lika fullt,
annars hotade han med att vräka oss. Vi måtte sälja
våra får, våra bägge vackre sör, och lammen med, för
att kunna leja dagsverksfolk.
Först långt fram på sommaren blev jag så pass, att
iag kunde gå uppe och sköta om litet smått därhemma
på torpet. Då såg jag, att ryggåsen till det usla fähuset
hade krökt sig och höll på att ryka av, upprutten som
han var av regn och ålder. Laga honom stod inte till,
för hele stocken var rutten, och skaffa hit en ny
nerifrån bygden, det rådde jag inte med — jag hade nu
ingenting att köpa för och inte heller visste jag, hur jag
skulle få fraktat hit honom. Då for det en tanke i
huvudet på mig: "Jag hugger mig en stock här i skogen och
lägger dit i smyg. Det får gå, hur det vill."
Om kvällen smög jag mig bort i furuhultet och fällde
där ett starkt, friskt träd. Och sen hjälptes Anna Stina
och jag åt att hugga upp stocken och frakta hem honom
på en kärra. Vi klente jord över stubben och plockade
upp och tog med oss varenda sticka och varenda gren,
så att det inte skulle synas det minsta märke efter oss.
I dagningen var vi uppe och hjälptes åt att ta ner
den gamle åsen och lägga dit den nye. Och det gick
riktigt bra. Så fick Anna Stina gå in och sätta på
kaffekitteln, för vi skulle, må veta, ha oss en kopp gott kaffe
ovanpå alltihop, och jag riktigt skrattade för mig själv
åt, hur lätt det hade gått att lura Björnen, medan jag
höll på att täcka över den nye ryggåsen. Jag hade nu
bara ett par alnar igen — då fick jag se Björn komma
lunkandes bortöver maden och fram imot mig. Hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
