Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Backman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knappt nådde över takåsen. Stugan var liten och uppförd
på gammalt vis. Över de murkna sparrväggarna med sina
stora knutar höjde sig ett torvtäckt tak med en liten sned,
lersmetad skorsten. Dörren var så låg, att man fick slå
sig dubbel, när man skulle in. Men där inne i
ryggåsstugan var ljust och glatt. Två fönster, ett på ena långsidan
och ett på gaveln, insläppte en riklig dager. Spisen var
nylimmad och det torftiga bohaget renskurat. Framväggen
över sängen pryddes av en mängd pappersstjärnor i alla
möjliga färger på vitlimmad botten. De andra väggarna
och taket hade sin egen mörka timmerfärg. Med golvet
var det klent ställt. Här och där hade plankorna murknat
i fogarna, varefter stora urgröpningar uppkommit, vilka
dagen till ära voro fyllda med hackat granris och nu gjorde
tjänst som spottbackar.
Vi blevo mycket vänligt mottagna av husets hjon.
Anders Backman själv, som var vanför genom värk i ett ben,
satt i spisen, för att så litet som möjligt vara i vägen för
de andra, som mera fritt rörde sig i stugan. Han var så
lång, att han måste kröka rygg som en katt, när han ville
se ut under spiselkransen. Rätade han på sig, försvann
huvudet uppe i skorstenen. Armodet tittade ut överallt
genom de usla lumpor, han bar. På fötterna hade han ett
par gamla, utslitna gummigaloscher. Ansiktsuttrycket var
öppet och milt. Blicken ur hans stora blå, svärmiska ögon
drog omotståndligt mitt sinne till honom. Men jag måste
oupphörligt ha ett svar till hands för mor Stinas frågor
och ursäkter och utrop. Hon pratade och neg och var så
vänlig, som om vi varit gamla bekanta. Och så var sonen
Lars hemma i dag och hälsade på tillika med några
främmande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
