- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Tredje delen - Historiegubbar på Dal /
13

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Backman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Ja, men jätten i Borekulle, den har då funnits, för
jag har själv varit dit bort och sett gången in i berget
och hålan där, tyckte mor Stina.

Som jag fruktade, att mjölnarens otro skulle verka
menligt på stämningen, avklippte jag hans och mor Stinas
meningsutbyte med att be gubben Backman tala om jätten
i Borekulle.

— Ja, det är en berättelse, som går om ett berg här
borta i Ör, sade Backman och så började han:

— Det berättas om jätten i Borekulle, vilken har namn
efter jätten, som hette Bore, att han var sams med en
kvinna, som bodde i närheten och kallades Präst-Anna.
Men sedan den stora klockan i Ör blev uppsatt, kunde icke
jätten trivas i sin kulle, utan flyttade till Kållandsö ute
i Vänern.

Då kom där en skeppare och ankrade vid ön och gick
i land för att söka ved — fick han se en jätte, som satt
vid en stor eld. Jätten var blind utav ålder, men han
luktade likväl, att det var en kristen människa, som kom till
honom.

Då begärde jätten att få taga honom i hand och känna,
om det var något varmt blod i Sverget än. Men skepparen
var rädd för att räcka honom sin hand, utan tog därför
en järnstång, som låg glödgad i elden och räckte till jätten.
Därvid tog jätten i järnstången och kramade så hårt, att
det syntes märken efter var finger, därvid han yttrade, att
det ännu finns varmt blod i Sverget.

Därpå lämnade han skepparen ett bälte och bad honom
knäppa om Präst-Anna, så skulle han erhålla en tjur, som
jätten hade i skogen vid Borekulle, vilken tjur hade en
guldknota på varje horn, som vägde fem skålpund, varje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/3/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free