- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Tredje delen - Historiegubbar på Dal /
20

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Backman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den brinnande elden, den brinner så klar,
lik två förenta hjärtan, som skulle bli ett par.
Det gjorde mig stor sveda och ännu större harm
att se en annan vila vid min utvaldas barm.

Men långt ner i dalen en liten hydda står,
där klagar ensam yngling och faller sorgens tår.
Min ungdom är förspilld och min framtid likaså,
Gud nåda då den pojken, som bedragen måste gå.

En flicka kom så modig, med längtan och med sorg,
hon svor mig tro och kärlek, som evigheten lång,
hon tog mitt unga hjärta, gick sedan från mig bort.
Nu vissnar rosenkinder, den falskas tro var kort.

Om alla blad och blommor, de vore i en ring
omkring de falska flickor, som har rosat vännen sin,
Så skulle jag dem vattna med mina tårars mängd,
som faller uppå jorden liksom ett pärleregn.

En gång jag bliver döder uti min ungdoms år,
då får du komma åter och stanna vid min bår.
Gack först till min säng, gack sedan till min grav,
där vilar lilla vännen, den du bedragit har.


Åsnebyborna voro allt annat än gästvänliga. Trots de
vackraste övertalningsförsök blev jag bortmotad från den
ena dörren efter den andra. En bonde blev riktigt arg
och röt:

— Det var fella fan, ska en behöva säga mer än en
gång, att vi inte vill ha’n här.

Jag teg och led. Lars var översiggiven. Ett sådant folk!
Hade bara hans husbonde varit hemma, då skulle han nog
vetat råd; men nu var han borta i kalas, och därför tordes
inte Lars ta mig med hem till Östevattnet. — Men tänk,
om han var hemkommen! Det gick ju alltid an att höra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:41:24 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bondeson/3/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free