- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Tredje delen - Historiegubbar på Dal /
26

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den lille gossen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den unge baronen vara omöjligt. Men han reste likafullt
mycket långt i främmande land. Då fann han på en mindre
bondgård ett ställe, som han tyckte mycket om, varföre
han legde sig in där på en tid.

En söndag frågade bonden, om han ej ville gå med till
deras kyrka för att se på deras seder och bruk, till vilket
han även bejakade. När han kom till kyrkan, fick han se
vid kyrkans norra vägg, huru en hop folk hade skockat
sig och med spottande och stenkast vanhedrade ett
benrangel, som stod upprest vid kyrkoväggen. Han frågade
om orsaken till denna vanära. Då svarade folket honom,
att det var benranglet efter en fru, som hade dött, som var
skyldig ofantligt mycket, så att hennes förmögenhet ej
räckte till. Då var det sådan sed där i landet, att när någon
dödde, som var i så stor skuld, att hans medel ej räckte
till att betala, då fick ej den döde begravas, utan hans lik
skulle resas vid kyrkans norra vägg till att bespottas av
de människor, som ej fick ut sin fordran. Detta tyckte unge
baronen vara ett missbruk på de avlidna, varföre han
frågade, om de ville begrava den döda, ifall han betalade
hennes skuld, till vilket de gärna bejakade. Men det var en
ofantlig massa hon var skyldig, så att han fick skriva hem
efter alla de penningar, som hans fader ägde, vilka åtgick
till skuldens betalande.

Nu var han själv utfattig och visste ej, vart han skulle
vända sig, emedan han var så långt i främmande land.
Men då gav han sig till att vandra, vart han kunde, och
kom slutligen till en stor sandhed, i vilken satt en liten
gosse och rörde i sanden. Och denne gjorde sällskap med
baronen. Denne gossen var simpelt klädd, men därimot
mycket älskvärd, varför baronen tyckte ganska väl om
honom. Och de följdes åt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:41:24 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bondeson/3/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free