- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Tredje delen - Historiegubbar på Dal /
59

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakob Glader

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sen Glader hunnit styrka sig med ett duktigt fat gröt,
förde han mig ut i det fria. Och snart så lågo vi där nere
i liden mot mossen och gassade oss i solsteket och voro
riktigt goda bussar. Jag drog fram med den ena historian
efter den andra. Och så fort jag höll upp, var Jakob genast
färdig med nya sidostycken till dem jag berättat eller ock
med nya äventyr. Stämningen steg oupphörligt, vi
skrattade, så att gummorna måste till fönstret där inne i
stugan och se efter, vad som var på färde.

Jakob hade en ovanligt enkel och käck berättarestil, som
jag ej underlät att prisa.

— Ja, tyckte han, så fort som det inte faller sig så,
att det går med en talang, så är det inte nöjsamt.

Grannkvinnan kom nu ner till oss för att tacka Jakob.

När hon gått, sade han:

— Det var hustrun åt honom, som rår om gården. Hon
var allt rasande, för vi gick ut, så att hon ingenting fick
höra av det, vi har att säga varandra. Kvinnfolk är alltid
så nyfikna så. — Men det är snällt folk, vi ger ingenting
för vår stenbacke här inne i skogen. När det inte finns
till en potatistäppa, så är det ingenting till att betala för,
tyckte den förre bonden, som var en gammal uppföding
med mig. Och detta husbondfolket tycker fälla detsamma
eller, om de också tycker, att det är för gott pris, så säger
de ingenting ändå.

Jag sporde, om Jakob alltid bott här på platsen.

— Hå nej! — När jag gifte mig med Stina, så tog vi
ett torp i Dalskogs socken. Men det var så dåligt, att vi
höll rakt på att svälta ihjäl. — Sen byggde vi i Åseskogen
och bodde där i sju år. Men när nu det ena barnet kom
till efter det andra och ville ha mat, så blev jag utledsen
på detta slavandet, för vi kunde inte föda oss på det torpet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:41:24 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bondeson/3/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free