Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakob Glader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
socknen till last för två styver. — Sen så byggde vi här,
men då fick vi göra som fåglarna, hanen och honan bygger,
så vi, vi fick lägga upp alltihop, vi hade inte råd till att
leja någon. Men det blev bra — stugan stod i sexton år,
innan vi behövde bygga om henne.
Mor Glader kom nu mer i backen och satte sig ijämte oss.
Jakob Glader fortsatte:
— Jag skall säga herren, att jag är så glad åt min lilla
stuga som någon greve åt sitt slott. Hon är så god och
varm om vintern, i synnerhet när mor har bakat. Eller hur,
mor? — Om vi nu bara hade oss litet spännpapper, av det
grova, att spänna i taket och vi så limmade det två gånger
om året, så skulle stugan bli inne precis som en kyrka.
Men fattigdomen är inte god att skyla — och rikedomen
sticker de i stora skåp.
— Hå! sade mor Glader. Spännpapper kan du tala om,
men tänka på att hyfsa korstenen, det bryr du dig inte
om. Där inne får vi fella ha det, som vi kan, men
utvändigt vore det roligt att ha litet snyggt för folks skull, som
går förbi.
— Var lugn som en fjär, mor! tyckte Jakob, varefter
han vände sig till mig. Mor är allt ledsen, för inte
korstenen är hyfsad till helgen, Men så herran i min tott, skall
inte hon få hyfsat korstenen, under helgen. Jag sätter upp
skiffer om en, så det skall inte finnas maken till honom i
hele mossen.
Just i detsamma fingo vi höra ljudet av skällor och ett
får, som bräkte.
— Nu är mor Britta framme, sade Stina och skyndade
sig upp till stugan.
— Det är gårdens får, upplyste Jakob Glader. Vi har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
