- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Tredje delen - Historiegubbar på Dal /
65

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakob Glader

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av sådana, som är lika fattiga som en själv. — Men en
får dra sitt kors med tålamod, för om jorden vore
glödhet, så får en ändå gå på henne. Och sen det är knutet
för naveln, sen skriker inte människan ihjäl sig. Och
gudskelov, det är inte nu, som på den tid vi hade små barn,
som gick och ryckte mamma i kjorteln och ropte: "Mamma,
jag är svulten!" Jag vet, jag kunde ligga hela nätterna och
grunda, hur jag skulle bära mig åt för att dra mig och de
mina fram. — Det är det tyngsta trä, som finns på
jorden, så är det tiggarstaven. Jag gick två dar, men jag
kunde inte tigga. Jag fick inte mer än till en mjölvälling.
Men andra kan ta det, om det så sitter i väggen. När jag
kom in på ett ställe, frågte de, vart jag skulle gå. Och
jag sade rent ut: "Jag vet inte." Och käringen grät, när
hon kom hem, men hon var ändå god till att få, så vi
räddade livet. Jag bad min nådige Gud hjälpa mig och så
lämnade jag hustru och barn i hans beskydd och gav mig
långt bort att söka arbete. Och Gud har hjälpt både mig
och de mina. — Vi bägge här, vi kan nog reda oss. Det
svälter ingen människa ihjäl nuförtiden. Nej då, bara en
kan vrida hjulet rätt och passa alla streck, så kan en allt
ta sig fram. För något giver Gud, och något får människan
skrapa till själv, och då trivs vi så väl, så väl. Men det är
ju därföre hönan sparkar, att hon vill ha något för klon
— var och en vill ha något för det han gör. Ja, så är det
med livet. Men en gång blir det afton för oss med, mamma
lilla. Om en tänkte på ändan jämt, så vore en inte så
munkipen[1], som en är.

— Hå ja, sade mor Glader och suckade. — — Men
nu undrar jag, om inte kaffet är färdigt. Kom, så skall
vi se!


[1] munkipen, munvig, pratsam.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:41:24 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bondeson/3/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free