- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Tredje delen - Historiegubbar på Dal /
70

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakob Glader

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Hå nej, mamma, jag tror det är för min egen skull,
sade Jakob och skrattade.

— Hå, din stolle! sade mor Stina och skrattade med.

Det doftade starkt från de nya skotten på granarna och
från den otaliga mängd vildblomster, som klädde liden ner
åt mossen. Ringduvorna kuttrade, och taltrasten lät höra
sina rika drillar bortifrån skogshulten.

— Taltrasten, den är så kvick i sitt näbb, så, tyckte mor
Stina. De säger, han sjunger, så en kan förstå honom.
Men inte kan jag säga, att jag förstår honom. Han skvittrar
väl, men inga ord hör jag. — Här var en, de kallade
Snälle-Gosse, för han hjälpte bönderna att flå hästar, annars
hette han Jonas. Så var det några skälmar, som låg inne
i skogen och passade på, när Jonas skulle gå fram till Rud
på dagsverke. När han kom på morgonen, låg de där och
pep och härmade taltrasten:

— Jonas! Jonas! Varför rir du icke? — Ja har
ingenting te ri på, sa Jonas. — Nänä, flår du icke, flår du icke,
flår du icke hästarna!

Sen frågade de alltid Snälle-Gosse, om han hade hört,
vad taltrasten sa. Och han blev alltid sint. — Jaja, nu är
de ifrån det både skälmarna och Snälle-Gosse med.

När vi kommo in i stugan igen, satte mor Glader fram
mat och bjöd mig hålla till godo.

— Det är litet, vi har att bjuda på, men det är väl unt,
sade Jakob Glader. — Hå, nu kommer jag ihåg nånting.
Har herren hört, när käringen i Forsebol bjöd Stolle-Nils
på mat?

Nej, det hade jag visst inte.

— Jo, käringen sa:

— Ät nu, Nils!

— Nej, sa Nils, jag vill ingen mat ha.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:41:24 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bondeson/3/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free