- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Tredje delen - Historiegubbar på Dal /
72

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakob Glader

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

henne med. Hon är så kvick och så ful, så det finns inte
maken i hela Nordals härad.

— Hå, sade mor Glader. Det där hade du aldrig behövt.
Tur, det gör en sig själv. Bara en, är god imot kreaturen
och plockar för dem och talar vänligt till dem, så trivs
de bra.

— Ja, tyckte Jakob Glader, nu har herren sett hela vår
famelia — den som är hemma, vill säga. Annars har jag
en dotter, som är gift med en soldat. Och de står sig bra,
de både klär och föder sig. De har två kor och två får
på soldatstommen[1]. — Nånå, hon kunde haft det så lagom
bra, om inte jag hade haft bättre förstånd än hon. Det
är, som de säger: "Torva gifter skorva, och gull gifter
troll, och de som ingenting ha, de blir gifta ändå." Men
en får se till, att de blir gifta på förståndigt vis.

Tilda tjänte ihop med en dräng, och de tyckte om
varandra i många år. Men så flyttade Tilda hem till oss. Och
då började rykten gå om honom, att han inte skötte sig,
utan söp och levde illa på mer än ett vis.

Så bjöd han henne till en bal. Och hon gick och
vankade som en höna, som vill värpa — hon torde inte fråga
mig, om hon fick gå, för hon visste, att jag inte tyckte
om det där. Hon bad moren be för sig, men det ville inte
Stina. Då slutligen bad hon mig själv. Men jag sa nej.
Och hon frågade inte mer än en gång, det hade hon fått
lära sig, ifrån det hon var liten.

Om natten, efter balen kom drängen upp hit och ställde
sig vid fönstret.

— Är Tilda hemma? frågade han.

— Tyst, svara inte! sa jag till tösen.

Och då svarade jag själv:


[1] soldatstommen, soldattorpet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:41:24 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bondeson/3/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free