Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakob Glader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, sa jag. Vad vill du henne?
— Det var snällt av er Jakob, att I lät henne gå! tyckte
han. Men jag har haft Kajsa på Hagen där. Hon höll sig
inte för god.
— Ja, då kan du ha henne, sa jag.
Då blev han sint och började skälla.
Men jag sa honom sanningen:
— Inte gifter jag bort min dotter med en skojare, sa jag.
Han svor på, att han skulle slå ut rutorna, och jag bad
honom göra det.
— Gör det, sa jag, så skall jag slå både armar och ben
av dig.
Och han lovade mig stryk.
Men då sa jag:
— Om du så bara ser åt, där Tilda är, så stryper jag
dig. Kom aldrig för mina ögon, för då — —! sa jag.
Då gick han och torde inte slå ut rutorna. Men Tilda låg
där och grät hela natten.
Hon blev gift med soldaten. Men hon har gråtit många
tårar för drängen, till och med sen hon blev gift. Han
blev en usling.
Jag tyckte alltid så bra om den gossen, jag nu har till
måg. När han var tjugu år, friade han till Tilda, och då
var han dräng. Men hon sa, att hon ville ingen annan ha
än en soldat. Då gick han tvärt till kaptenen och blev
antagen. Och han är god imot henne. Men hon är av ett
hetsigt humör — hon tyter[1] och skäller.
Då säger han alltid:
— Jag menar, du är ond, mor lilla. Då är det bäst, jag
går ut.
Varpå att han går ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
