- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Tredje delen - Historiegubbar på Dal /
75

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakob Glader

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fick hjälpa honom åstad, för han hade lämnat oss sina
pengar, eftersom han tjänte. Men vi ägde inga själva, utan
vi fick sätta sön i pant för fyra riksdaler hos en rik bonde.
Han torde inte låta oss få fulla fem till respengar åt
gossen. Men det var ingen fara för sön — gossen skickade
hem en hel tia och lät oss behålla vad som blev över.

— Nej, skall vi upp i morgon, så får vi lägga oss, mente
mor Glader.

Tiden var också långt framskriden. — Jag fick min
liggplats ovanpå soffan. I henne tordes jag ej ligga av fruktan
för de hungriga dalsländska väggmadammerna. Jakob
Glader läste kvällbönen, och så somnade vi tryggt och lugnt.

*



Andra dagen lågo Jakob och jag åter nere i solliden,
och nu tecknade jag upp saga på saga omedelbart efter
hans föredrag. Jakob ändrade aldrig ett ord av vad han
sagt — allt gick med talang.

Då vi voro som bäst i farten, blevo vi uppehållna av
en ofärdig torpare, som krånglade sig ner för liden, med
tillhjälp av två käppar. Han hade hört, att där skulle vara
en doktor hos Jakob Glader, och ville söka bot för sin
gamle "aromatiske" värk, som han ådragit sig under arbete
på skifferberget.

Karlen hade just ingen behaglig uppsyn, han vinglade
alltid undan med ögonen, när man såg på honom. Men
han jämrade sig så svårt över sina plågor och sin
fattigdom, att jag ansåg mig böra ge honom litet penningar till
medikamenter.

När han gått sin väg, sade Jakob:

— Ja, Jag säger, som fan sa åt son, som hade satt sig
fast i en grind. Son skrek, må veta, illa. Han sa:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/3/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free