Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakob Glader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de inte är så pass förmyndare för sin egen kropp, så att
de inte vet, vad de gör, utan låter brännevinet ta
överhand, de får lov att gå in till godtempleriet, men vi
behöver’t inte.
Och då var där tre stycken, som drog av sig selarna
och sade sig ifrån godtempleriet och tyckte, att Glader
hade rätt. Och inte blev det en enda nu, utan det är
alldeles slut. Och det gjorde nog ont i skolläraren, att det
behagade allmogen, det gubben språkade. Och han håller
aldrig godtemplaremöte mer, skolläraren, det sa han till
Bergström på Rostock.
Nå, när jag då hade satt mig, då kom där fram en ung
karlperson och tog jagu Glader i handen och sa:
— Tack för de orden! Det var ganska bra.
Sedan tog han Jakob Glader med sig utom väggen och
hade en kvarters flaska brännevin i lomman och vi drack
ur det. Och sen skall jag säga, att förbanningen fick jag
inte kalas riktigt, så att jag blev major[1], innan jag kom
hem.
— Jaa, det var då sant, sade Kejsaren. — Men nu får
jag fälla tänka på min ko igen. Jag börjar bli så ledsen
på att gå ute i skogen och leta. I kväll var det riktigt
hemskt.
— Hå fan, du har fälla inte råkat ut för nånting, sade
Jakob Glader och tittade stort på Kejsaren.
— Ja, det är nu andra dagen, så nu kan det fälla inte
vara så farligt att tala om det, mente Kejsaren. När jag
kom bort i hultet här på andra sidan mossen — jag vet
inte vad klockan kunde vara, men jag tror att det var så
där vid tolvtiden, som jag kom bort i hultet — då blev
det ett sådant väsen i skogen. Det flög som en hel herrans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
