- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Tredje delen - Historiegubbar på Dal /
90

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakob Glader

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Hå nej, nog är det ena rackare, om jag skall säga
rentut, vad jag tänker, sade Stenbocken. De djävlarna äter
upp allt, vad en har, och gör käringen galen, så att det
blir ingenting gjort i huset. Men en är tvungen till att hålla
med dem, om en vill ha fred för gumman.

— Tvungen! tyckte Jakob Glader. Hå, tvungen! Jag
skulle, herran i min tott, läsa lagen för både käringen och
kolportörerna, så det skulle aldrig i nådatiden komma en
kolportör mer inom min dörr. — Har du hört, när jag
klämde åt dem där borta i Daglösen?

Nej, det hade han inte.

— Jo, när jag var på arbete vid värmlandsbanan, så
följde jag med ett gruståg ifrån Grythyttan och till
Daglösen. Det var en lördag. Och vi skulle ligga i Daglösen
över söndan.

Då var det tre kolportörspräster, som hade övertalat
folket i en stuga att få hålla bönemöte där på
söndagseftermiddan. Och där var församlad en hel mängd med
folk. Och prästerna började att predika.

Det var en tretti eller fyrtiårs man, som först tog ordet.
Och han gjorde ett tal. — De hade sjungit först, och då
åkallade de frälsarens namn varenda stund. — Så började
denne prästen att predika och tog till ingångsord om Adam,
att han hade förbrutit sig imot vår skapare. Men de
nämnde aldrig Gud. Varpå att han säger: "Därföre äro vi
så stora syndare." Men sen strax påyrkade han, att han
och hans anhängare var saliga, så att om de dödde på
stunden, så skulle de vara lyckliga. Men han nämnde aldrig,
att liksom genom en kvinna synden var kommen i världen,
så skulle genom en kvinnas son synden varda förlåten,
Utan han stod där och språkade litet smörja, som han tog
litet här och litet där, men inte hade någon verkan. Varpå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:41:24 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bondeson/3/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free