- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Tredje delen - Historiegubbar på Dal /
97

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakob Glader

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skogen tog slut. Och så var det till att klättra uppför
branta klippan, tills vi omsider nådde den breda,
ljungbevuxna bergsryggen.

Mot väster stänges utsikten snart av höga, dels
skogbevuxna, dels kala berg. Men åt andra håll blir den så
mycket vidare.

I sydost utbreder sig Sundalsslätten med sina brokiga
fält, sina täta byar och vita kyrkor. Därutanför glittrar
Vänerns vida yta i solljuset. Halle- och Hunneberg
utsträcka sina borstiga ryggar i bakgrunden. Och längst ner
i viken framskymtar, inbäddad i grönska, Vänersborgs stad.
Och så i öster och nordost Nordal, med skog och sjö, åkrar
och ängar och spridda gårdar, och utanför alltjämt den
väldiga sjön. Men längst borta i fjärran avtecknar sig
Kinnekulle i en matt, blåaktig färgskiftning.

Jag stod, där jag stod, och kunde ej se mig mätt.

Jakob Glader bröt omsider tystnaden:

— Jag tycker, det är så nöjsamt att stå här uppe och
se ut i vida världen och därför går jag så gärna hit om
sommartiden.

Vi slogo oss ner i ljungen.

— Ser herren, tyckte Jakob, där borta ligger Borekulle
— det höga berget där i sydväst! Backmans Anders talade
ju om honom. — Jätten där i Borekulle och gamle Hallo
i Stränge, de var goda kamerater, så att de gav varandra
tönnkanna[1] och lånte bröd och annat, vad som helst, av
varandra.

Men så var det en gång, som jätten hade kokat och åt,
och då såg han, att han inte var god till att äta upp.

Då gick han ut och skrek:


[1] tönnkanna, smakedricka, som grannar pläga ge varandra, då
de bryggat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:41:24 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bondeson/3/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free