Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakob Glader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag är inte god till att äta upp — jag äter ihjäl mig!
— Hå! sa Hallo i Stränge. Har du mer, än du orkar
äta upp, så göm till morgonen!
— Hå! sa jätten. Det var mig ett mannaråd. Hade jag
vetat det förr, så hade jag haft hustru och barn i behåll.
Förr i världen skall här ha funnits mycket trolltyg på
Dal. De talar om en gosse, som blev gift med en flicka av
jättesläkt.
Det var en dräng, som var ute och letade efter hästarna
i skogen. Då träffade han en flicka, som gick valle.
Så frågar han henne:
— Har du sett mina hästar?
— Ja, sa hon, det har jag nog gjort.
— Kan du säga mig, var de är, så skall du få bli
fästemön min.
— Står du vid det, sa hon, så skall du allt få veta, var
hästarna är.
Ja, han försäkrade henne, att det skulle vara bestämt.
Hon gjorde sällskap med honom en bete. Och då fann
de hästarna.
Då säger hon:
— Ja, nu står du vid det, du har sagt.
— Jaha, säger han.
— När får jag gå till dig och se, hur du har’et? sa hon.
Då bestämde de en dag. Och hon kom ganska riktigt.
Och då blev han litet ängslig och grundade på det, han
hade gått in på, för han kände inte riktigt igen a.
Då frågade hon, när de skulle gifta sig. — Då bjudde
han a in till sina föräldrar och fick lov att fägna henne
litet. Och sedan skulle han gå till henne och se, hur hennes
föräldrar hade’t.
Nå, de följdes åt. Och då var det i en bergsklyfta, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
