Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakob Glader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, vill du bli fästemön min, så skall jag säga dig,
var de är.
— Jo, tyckte hon, det kan jag väl bli.
Hon mente ingenting med det, för de hade inte sett
varandra förut. — Varpå att han visade henne på korna.
Och han kom dit till henne, som hon var boande, och
ville, att det skulle bli gifte utav. Och det blev så, och de
hade varandra.
Han hette Vrål. Och de var tillsammans och förlikades
ganska gott och väl. Men han var alltid så där ledsen och
nedslagen, så att han såg ängslig ut, så att hon aldrig sett
honom blid eller mysen[1].
Och han var ute och arbetade.
Så var det en dag, där kom en gammal gumma och
öppnade dörren och frågade hustrun, vad hon tycker om
sin man.
— Jo, sa hon, han är ganska bra. Men jag undrar så
mycket på, att han ser mig så ledsen och ängslig ut. Och
jag tycker, att jag skall vara vänlig imot honom.
Då svarade käringen:
— Han får för liten mat, du. Du skall bli med mig,
så skall du få en kättel att koka i och så skall du få en
kopp. Och den skall du hosa full med mat utav vad slag,
du kokar. Och så skall du bära ett grip[2] bröd[3] och lägga
på bordet. Och så ger du honom mjölk, som du ser, han
behöver. För det skall aldrig fattas dig eller dina barn
eller barnbarn mat, så länge de lever.
Därmed följde hon med käringen och fick kätteln och
koppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
