- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Tredje delen - Historiegubbar på Dal /
102

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakob Glader

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Jo, svarade Vrål, visst tog jag en liten fuglebete[1]
morgonen.

— Nå, vad mycket var det? sa prästen.

— Det var ett grip bröd och en fjärding sill. Och så
drack jag i Hjärpetjärn, så att det sack[2] ett kvarter vid
varje land.

Och sen gick han då ordentligt till skrift.

Så en lång tid därefter så sjuknade han till döden. Då
bad han, att de skall laga sig i väg åt kyrkan, så att de
är där före sol — "för var I är med mig, när solen går
upp, där blir jag liggande. Och jag vill till kyrkan och
begravas där."

Men vad hände? — De försummade sig, så att
båralaget inte hinde fram med honom, utan när de kom på en
stor sandmo, ungefär en halv fjärdingsväg ifrån Håbols
kyrka, så stack solen upp, och kistan rullade av båren och
sack ner i sandmon. Varpå att där har de satt upp ett
minnesmärke, att Vrål ligger där.

Det var en snäll man, Vrål. Han gjorde ingen människa
för när, fast han hade en sådan styrka. Men det har varit
vildsint folk i släkten efter honom. Grimmere-Jan, han
var så vild, så att alla människor var rädda för honom.

Han red in i Håbols kyrka på själva juldagen och vände
framme vid altaret och red ut igen, utan att prästen torde
säga ett ord till honom. Och han gick till sin bror Andreas
i Vägne och tvingade honom till att lösa ut kreaturen om
natten om vintern och pockade honom att köra dem till
Grimmere-Jans.

Då gick Andreas och lockade:


[1] fuglebete, en bit mat, som en tar på morgonen, för inte
fåglarna skall dåra en (Jak. Glader).
[2] sack, sjönk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:41:24 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bondeson/3/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free