- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Tredje delen - Historiegubbar på Dal /
105

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakob Glader

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var handen och flytte ut ifrån sig, när han skulle ur sängen.
Och så ville han stå på sängeskara, när han skulle ta tag,
för han var liten till växten.

Då tog kämpen först. Men pojken stod som berg. Så
tog gossen. Och han blev husbonde, för han gjorde en
hastig släng med kämpen, så att ena utestöveln for av en.

— Nå, tyckte kämpen, du är inte veker.

Då gick den andre kämpen fram och skulle ta tag. Och
den var stivare. Men när Ingeregossen högg tag i kragen
på kämpen, så slog han av det ena axelbenet.[1] Och då
hade de fått nöje nog, bägge kämparna, så att de for sin
väg. Men sedan fick han lova kämparna och kungen, att
han aldrig skulle få slå någon människa varken med bara
handen eller med något slagträ.

En gång på Sträte marknad hade de förargat
Ingeregutten, så att han kunde inte styra sig. Då tog han tag
i armarna på kärran och dansade runtomkring och ropade:

— Akta er för slängen!

Och folket fick sky åt alla kanter, så att han snart var
ensammen på marknadsplatsen.

Så hände det sig på gästgivaregården Sjöberget, att där
var en mängd folk, som tog nattlogi där, för de skulle åt
Edsmo marknad. Och där var en spetsboge, som svor och
skrek och ville slå vad med de andra, att där fanns ingen,
som kunde dra upp honom i fingerkrok, utan han ville,
de skulle slå vad om en potta brännevin. Nå, han levde
så länge på natten. Då satt Ingeregutten där med, så tyst
och snäll, en lång stund och lydde[2] på det. Men så kommer
denne häringe resen till Ingeregutten och vill dra med
honom.


[1] axelbenet, nyckelbenet.
[2] lydde, lyssnade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:41:24 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bondeson/3/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free