Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Glader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett livligt intryck på mig. Jag tyckte mig snarare ha en
yverboren general än en avskedad soldat framför mig.
Men ett ögonkast på hans dräkt förjagade varje tanke på
en kunglig svensk general — sliten bondmössa, vit
mollskinnströja, lappade byxor, förskinn och grova kragstövlar.
Likafullt var Johannes Glader av ädel börd, ty enligt vad
han sedermera lät mig veta, rann grevligt fersenskt blod
i hans ådror.
I köket var för hett, vi måste hålla oss ute i det fria.
Och för att få skydd mot solen förde gubben mig till
”hönshuset”, varmed han menade säljbuskarna invid
stugan. Här bredde vi ut min filt och lade oss i skuggan.
Jag frågade gubben, vartill de fyra höga stängerna med
sopkvastarna skulle tjäna.
— Hå, de är för att skrämma bort höken, sade Glader.
Och jagu skyr han för dem. Innan vi reste stängerna, så
tog han den ena hönan efter den andra och alltid den bästa.
— Det är ett stort besvär med de hönsen. Så länge de är
små, skall en ha dem inne och sen får en passa och vakta
dem dagligen. Men om en inte tråkar något, så får en inte
något. De skrapar omkring dyngan, och en kan inte ha
några plantor[1] intill husen. Men så är det allt så gott att
ha några ägg att byta bort för litet kaffe och tyg och
väsen. Och så får en tråka med det på det däriga viset och
så vidare.
Ett förfärligt hönskackel och skrik hördes bortifrån
småbuskarna i liden. Fram flögo tre höns och sökte sin
räddning in i stugan. Vi foro upp för att se efter, vad som
var på färde.
Mor Stina kom utrusande:
— Höken!?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
