- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Tredje delen - Historiegubbar på Dal /
143

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Glader

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åt Ödegården för att få sig en sup. När han kom igen,
stod en liten gubbe, så pass stor som en sex- eller sjuårs
pojke, och hade dragit vadmalet ur stampen, och
stamphamrarna var uppsatta. Då han blev varse drängen, tittade
han på honom, men smet sig sedan bortmed den stora
hjulstocken till hjulhuset och blev borta. Drängen fortsatte
arbetet med vadmalen, nedsläppte hamrarna, som gubben
hade satt upp, och det började gå igen.

Sedan gick drängen till spisen, där en gryta stod, med
kokande vatten, som han skulle hösa i stamphoarna. Och
då låg där på spishällen ett par små isgråa vantar. Drängen
tog och tittade på dem, och som han tyckte, de var roliga,
drog han dem upp på pekfingret och långfingret, och då
var vanten fylld. Och han insåg, att de inte var bundna[1]
utan blott hopvaddade såsom en hattetove.[2] Men han lade
vantarna på spisen, skötte om stampen och gick åter ut.
Alla ting skedde med tysthet. Han var där i tre år, men
under hela den tiden gick det alltid bra, och ingen olycka
inträffade. För sagorna säger, att strömgubbar,
lyktegubbar och mera sådant alltid älskar tystnad.

Det har då verkligen skett, fast det var före min tid.
Ja, då var det då så mycket fanstyg på det däriga viset.

Gubben Glader hade tydligen kommit in på ett kapitel,
som livligt intresserade honom. Han fortsatte:

— De talar om innevånare i Vänern ock. Ola i
Taksvika, han var ute för sjöfrun där.

Det är en gård i Tössbo härad, som har namn av
Taksvika. Där bodde för en trettio år sedan en man, som hette
Ola. Han var skeppare på Vänern.


[1] bundna, stickade.
[2] hattetove, hattfilt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:41:24 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bondeson/3/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free