- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Tredje delen - Historiegubbar på Dal /
154

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Glader

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

roligt jag har kunnat. När en skall gå dag ut och dag in
och slita för andra, så att ryggen blir krokig, och ändå
inte orka föda hustru och barn, utan ständigt se dem svultna
och nakna, så mister en allt både lust och minne.

Snart började likväl Jonas att erinra sig ett och annat.
Han hade samma omständliga berättaresätt som fadern.
Men alla hans historier utgjordes av vad man kallar
narrationes lubricæ och lämpa sig ej för denna samling,
ehuru de på ort och ställe mottogos med allmänt bifall, ej
minst av mor Stina Glader och smedhustrun.

När de främmande gått, och gamle Glader och jag åter
kommit för oss själva, sade han:

— Det är stor synd om min Jonas. Den gossen kunde
blivit nånting av. Fast han är sonen min, så skäms jag
ändå inte för att säga, det är en hövdad karl[1]. Själv lärde
jag honom, vad som hör till Guds ord och lära. Och han
artade sig väl i allt. När han så var vuxen, så ville jag
ha honom ut i världen, för inte duger det att ligga härborta
i fjället, om en vill komma sig upp något. Men då hade han
skaffat sig fästemö, och de höll så fasligt av varandra,
att de inte ville skiljas åt på någon tid. De ville nödvändigt
gifta sig. Och då frågade han inte efter nånting, bara han
kunde få sig en stuga och litet jord. Jag bad dem vänta,
till de åtminstone kunde skaffa sig en någorlunda dräglig
plats. Men det var att tala för döva öron. De tog ett litet
uselt torp härborta i fjället. Hå, han får göra så många
dagsverken, så att han hinner aldrig sköta den lilla dåliga
jordlappen, han själv har, för bönderna tar alltid sina
dagsverken vid de tider, då var och en som bäst behövde
arbeta på sin egen åker och äng. Och de dagarna tjänar
han förstås inte ett öre till föda åt hustru och barn. Han


[1] hövdad karl, karl med gott huvud.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:41:24 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bondeson/3/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free