- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Tredje delen - Historiegubbar på Dal /
156

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Glader

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Därmed blev det. Mannen fick ingen säd, utan gick
sin väg.

Som jag vill minnas, var det om fredagen. Och om
söndagsmiddag, under det folket gick ur kyrkan i Ör,
nedslog åskan hos bonden i Åker, uppbrände stora
byggningen, tvenne magasin, ladugårdarna och flera stora
vedfamnar, som var upplagda. Och allting såg där ut om
några timmar, som man plägar säga — förödelsens
styggelse.

Ja, det där är då sanning, det vet jag. Det var blott
för de orden, han utsade. Och herran kunde straffa, för
det var för fräckt. Min hustru kan intyga med en ed, att
det är sanning.

Jaja, I må tro, det är inte att spotskas. Den stora
allmakten där uppe tråkas allt en tid med det; men — —.

Åskan kom allt närmare. Blixtarna korsade varandra.
Det skrall i fjället, som om klipporna lösryckts och
slungats imot varandra. Tunga regndroppar började falla.
Snart gåvo säljbuskarna ej längre skydd mot regnet, vi
förfogade oss in i stugan.

I spisen satt mor Stina med hopknäppta händer.

— Det var ett herrans väder, sade hon, då vi inträdde.

— Ja, det är allmakten som låter oss höra sin väldiga
röst och manar oss att tänka på vår litenhet, sade Johannes
Glader högtidligt.

Vi suto där nu helt tysta, var och en med sina tankar,
tills åskvädret lugnat av.

Då sade Johannes Glader:

— Jag erinrar mig nu även en annan händelse, som
jag hörde omtalas i min barndom.

Det var en rik bonde, som hade en enda son. Och
alltifrån han var liten, hade en spåkvinna utsatt, att han skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:41:24 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bondeson/3/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free