- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Tredje delen - Historiegubbar på Dal /
162

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Glader

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Fadern blev bedrövad över detta svar, då han såg, att
det var omöjligt att förmå sonen att gå in i källaren.

Snart fattade prästen en bok i handen — av vad
innehåll vet jag icke — tog en paraply, som skulle skydda
boken samt honom för regnet, går så ut på vägen, som gick
genom bondgården, gick med sakta steg åter och fram och
kastade ögonen en eller annan gång på bokens blad. Åskan
höll på att dundra, blixtrarna for än hit och än dit. Men
slutligen knakade det så hårt till, att jorden skalv, och
omtalta element nedslog i källaren, så att han fläcktes så illa
sönder, att den ena stenen for hit och den andra dit. De
dubbla dörrarna slogs sönder likasom till vedträd, och allt
av gubbens företagna arbete var nu till intet.

Då tittade prästen upp på fadern, och sade:

— Där var det nu, som I hade velat haft mig, min
fader. Ser ni nu, om det hade gått efter eder vilja, hade
jag efter spådomen varit ihjälslagen. Men nu har Herran
frälst mig, och jag hoppas, att jag icke haver att frukta
för en sådan fara mera.

Fadern och modern ihopaslog sina händer och tackade
Gud, samt prisade den milda försynens skickelse, som nu
uti stort urval visat sig för deras ögon.

Prästen reste snart åter till sin befattning. Och bonden
och gumman levde förnöjda och glada till sin död.

Detta är, vad vi berättade för varandra som pojkar.
Det kan vara med det, vad det vill, men inte kan en kasta
bort det som alldeles omöjligt.

— Nå, taladen I pojkar om det lika omständligt och
schangtilt, som vad Glader gör det nu? sporde jag på
skämt.

Det stack den gamle.

— Hå, schangtilt! tyckte han. Vi försökte väl göra det,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:41:24 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bondeson/3/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free