- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Tredje delen - Historiegubbar på Dal /
163

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Glader

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så gott vi kunde. Och se, vad fan, om det inte skulle
inställas i någon ordning, så blev det soll[1] och soll av alltihop.

Häri gav jag min gamle vän rätt, och så var strax allt
gott igen.

— Jag kan. tala om, hur tomten hjälpte min mormor,
sade han sen. Min mormor var änka efter en soldat, som
hette Hagkvist efter Hagen, och bodde nere på norra ändan
om Örs sjö i ett litet torp. Under den tiden blev mycket
regn, och en flod kom, så stark, att dammluckorna vid alla
övre verken utslogs, och rensade rent nästan till Örs sjö.

Om natten kom vattnet upp i sängen, där min mormor
låg med två små barn. Hon måste uppstiga och kara sig
upp på ommen med barnen, varest hon utflisade ur
väggen några stickor, som hon antände på ugnen för att se
att sköta sina barn, till dagen kom. Då försökte hon insöva
barnen, och det lyckades — de blev tysta. Sedan fick hon
giva sig i vattnet och kom till gården Stora Rud, som
ligger tämligen nära därstädes.

Där bodde dåförtiden en gammal prästman vid namn
Valdenström, som genast for dit, red ut på en häst och
frälste dessa två barnliven och förde dem till land.

Allt, som fanns i huset, var fördärvat. Potäterna och
den övriga grödan var förstörd, och potäterna var flutna
och sköljdes upp långt borta vid Hulte Görjebacke. Fåren
var döda och utflutna.

Men när vattnet avsvämmat litet, att gumman kunde gå
till ladugården — och det var på tredje dagen först —
fanns den ena kon vara död i sin bås, men den andra levde,
men upphängd i bandet över en takås.

Gumman grät.

Men då svarade det i tomten:


[1] soll, röra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:41:24 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bondeson/3/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free