Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Glader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är gott, du har en ko igen. Jag var icke i stånd
att mer rädda.
Detta troddes vara tomtegubben, emedan gumman förut
hade förstått, att det skulle finnas något sådant i husen.
Ja, det var då verkligt. Jag hågar, huru många gånger
gumman talade om, huru kon hang i bandet. Men hon fick
väl något stöd med frambena, annars gu hon nånstin[1]
hade levat.
Ja, det finns mycket till här i världen, som inte är gott
för den olärde att förklara, vidtog han därefter.
Frimureriet har jag många gånger undrat på, som aldrig någon
kan upplysa om, utom döden. Det är ett under riktigt.
Det var en mamsell i Karlstad utav hög stämma och
hon blev gift med en herreman, även utav hög börd, och
de levde lyckliga och väl tillsamman en lång tid.
Men då hon en dag fick se hans sigill, vilket hon många
gånger hade sett, men icke noga betraktat, sade hon en
dag till sin man:
— Jag menar, du är frimurare.
— Ja, svarade mannen, är jag så.
— Men vad vill det säga? Vad har du för en syssla?
— Det skall du aldrig fråga mig om, sade herremannen,
ty ingen människa, vara vem det vara vill, får leva, som
upptäcker denna hemlighet. De må vistas här eller i ett
annat land eller var som helst på hela jorden, så är de
olyckliga och mister sitt liv.
Då tystnade frun för denna gången. Men en annan gång
sade hon:
— Vi som har så stor kärlek tillsamman — så är det
ganska underligt, att du icke för mig vill upptäcka
hemligheten av din tjänst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
